En anledning till att jag hamnade i just Dieppe på min tågluff var en inspirerande artikel på SNCF Connect, det franska järnvägsbolagets webbsida : The 8 most beautiful landscapes to see in Normandy. Jag ville se vacker kust och vita kalkstensklippor, och bland de åtta olika landskapen föreslogs två sådana: Étretat, 2,7 mil från storstaden Le Havre, och Plage du Petit Ailly vid Varengeville-sur-Mer, 1 mil från småstaden Dieppe. Jag kollade upp att det fanns bussförbindelse till Varengeville, och beslutet vägde över mot Dieppe.

Turtätheten var inte överväldigande, men klockan 13.10 tog jag buss 514 vid den kombinerade tåg- och busstationen, samtidigt som jag försäkrade mig om returresan; sista bussen tillbaka gick klockan 18.42. Den halvtimmeslånga bussresan var en upplevelse i sig. Bussen körde upp genom Dieppes kvarter till dess högsta punkt med hänförande utsikt, vidare via byn Pourville-sur-Mer precis nere vid havet, och en bit genom ett vackert jordbrukslandskap innan jag nådde mitt mål. Även om Varengeville också heter sur-Mer: vid-havet, så ligger byn uppe på höjden, och det är en kilometer ner till havet.

Det var lunchdags och jag startade med att kika in hos Le Relais Varengeville, ett värdshus som fått höga betyg. Tyvärr, trots det relativt lantliga läget var det fullsatt i varenda vrå, och att boka bord hade varit en förutsättning. Jag blev nedslagen för en kort stund, men vandrade vidare utmed bygatan och hittade La Maison de Jules, där jag åt en utsökt ceviche och en citronmarängpaj. Redo för upptäcktsfärd!

Fräsch ceviche direkt från havet

Varengeville -tusen invånare och eget postkontor minsann

Jardin Shamrock

Under min rekognoscering av området hade en trädgård dykt upp: Jardin Shamrock med en samling av hortensior från hela världen. Corinne Mallet heter kvinnan som startade samlingen, men numera är en hel förening kopplad till ansvaret och driften. Enligt deras hemsida är detta världens största samling av hortensia, eller Hydrangea som den heter på latin. Länk: Jardin Shamrock

Detta måste såklart undersökas! En kilometers promenad, och jag var där. Inträdet var 9 euro (för fullbetalande, lågsäsong. Högsäsong höjs priset en euro) och det accepterades endast kontanter eller check – jo, checkar förekommer fortfarande i Frankrike. Jag fick en plastad karta i handen och en förklaring: planteringarna är uppdelade i förädlade sorter, och de rena arterna efter ursprung: Asien, Amerika.

Jag vandrade runt i de vindlande gångarna både länge och väl, och förundrades över skönheten och variationerna. Blomställningarna var toppiga, runda eller platta, med de enskilda blommorna enkla, dubbla, runda, stjärnformade, fransiga. Färgerna i en skala från vitt, rosa, cerise, magenta, lila och blått eller rentav tvåfärgade, och bladen ”vanligt” gröna, mörkbladiga eller variegerade. Jag hyser inget tvivel om att allt var namnat, men namnskyltarna var ofta svåra att hitta inne i grönskan. Jag föll speciellt för de fyllda, stjärnformade blommorna, men en check på hemmaplan visade att de är dåligt härdiga i mina hemtrakter. Kanske är det därför jag aldrig sett dem förut.

Toppiga och runda

Platta blomställningar: de stora blommorna är sterila och till för att lura insekter till de små i mitten

’Star Gazer’, både stjärnformad, fylld och tvåfärgad!

Plage du Petit Ailly

Efter min rundvandring i trädgården vände jag tillbaka till byn, och gick vidare på en smal men asfalterad väg ner mot havet. I en trång ravin öppnade det upp sig, tunga moln låg som ett lock över havet och det var hänförande vackert. En kilometerlång strand med milslånga vyer nästan helt för mig själv, endast två personer och en hund syntes till på håll. Inga badhytter, inga monument, inga matställen. Vita kalkstensklippor tornade upp sig och vattnet rullade in över stranden, våg efter våg i ett monotont brus. Österut kunde jag skönja Pourville i en bukt, och ännu längre bort anades Dieppe.

Porten till stranden

Jag tillbringade två timmar på stranden, promenerande i sakta mak eller sittandes för att titta på havet. Monet var här och målade La Pointe du Petit Ailly en gång i tiden, själv använde jag kameran flitigt. Molnen försvann och solen tittade fram, det var lågvatten och mycket av sanden var exponerad och mer lättgången än rullstenarna. Jag har läst att den västra delen av stranden ibland används av nudister för bad. Några sådana syntes inte till; bara en tant i våtdräkt som djärvt kastade sig i vågorna. Jag avstod.

Ja, det är bara en strand, men vilken strand! Den ligger också utmed en vandringsled (Randonnée à pied) som heter Les trois gorges de l’Ailly, en slinga på 13,1 kilometer; ett tips för den som har mer tid på sig och inte behöver haffa sista bussen tillbaka. Jag stod på busshållplatsen i god tid, och väntade… och väntade. Jag hade just börjat fundera på vilket som var bäst: att hitta nytt boende i Varengeville för natten eller betala en taxi till Dieppe, när bussen dök upp – tjugo minuter försenad. Jag kom lyckligt tillbaka till Dieppe efter en dag att minnas.

Utmed vägen mellan byn och stranden