Med nio timmar tillgodo i Oslo mellan ankomst och avresa hade jag siktet inställt på Grünerløkka, av många benämnt som Oslos hippaste stadsdel, belägen nordost om Sentrum och cirka tio-femton minuters promenad från Centralstationen.

På 1800-talet bestod Grünerløkka av typiska arbetarkvarter i anslutning till närliggande industrier. Under början av  1900-talet kännetecknades området av förfall och rivningshot, sedan kom husockupanter, konstnärer och ungdomar, och nu har lägenhetspriserna ökat markant och området har blivit trendigt. En klockren beskrivning av en gentrifieringsprocess, som även skett i till exempel Haga i Göteborg och på Söder i Stockholm.

Nu är Grünerløkka känt för sitt kulturliv; konst, teater, dans och musik, affärer, marknader och restaurangutbud. Grünerløkka må vara trendigt, men framförallt trivsamt!

Street art

Jag skyndade mig dit för att hinna se på gatukonsten innan dagsljuset försvann, det lilla som kan uppbringas en mulen dag i november. Siktet var inställt på Brenneriveien väster om Akerselva, just där stadsdelen börjar, och där koncentrationen av väggmålningar förmodligen är som högst. Det är som en skattjakt, en upprymd lycka över att hitta en häftig målning bakom nästa gatuhörn!

Retro

Min tur fortsätter över Akerselva och in mot hjärtat av Grünerløkka, utmed en affärsgata som heter Markveien. Här skulle jag lätt kunnat spendera många timmar och många kronor; retrobutikerna varvas med mysiga caféer och designbutiker. Att handla second hand, retro och vintage (kärt barn har många namn) är roligt men tidskrävande, eftersom det tar sin tid att hitta rätt. I butiken Frøken Dianas Salonger fanns både nyproducerat och vintage, och jag gick därifrån med en vacker vintageklänning inslagen i silkespapper.

Strax intill ligger Retrolykke kaffebar, ett kombinerat fik och secondhandbutik. En äldre man före mig beställer våffla med ”geitost”, och jag känner mig djärv nog att beställa detsamma. Är man i Norge så är man! Den ärtiga föreståndarinnan, klädd i tidstypiska kläder, gräddar våfflan, hyvlar på två skivor mesost samt ger mig ett litet smörpaket som också ska på. När den varma våfflan viks dubbel blir osten mjuk, och hela anrättningen smakar underbart!

Edvard Munch

Konstnären Edvard Munch växte upp i Grünerløkka, men för att se hans konst idag måste jag bege mig utanför stadsdelen. Valet stod mellan Munchmuseet och Nasjonalgalleriet, och föll på det senare eftersom jag läst någonstans att hans ikoniska målning Skriet fanns där. Nu vet jag att Skriet finns som fyra målningar och en litografi. Kanske kan man säga att originalet från 1893 hänger på Nasjonalgalleriet, medan Munchmuseet har en osignerad skiss från 1893 och en andra version målad 1910. Det finns även en pastellmålning från 1895 som är i privat ägo. Skriet lever ett farligt liv: målningen på Nasjonalgalleriet stals 1994, men återfanns efter två månader, och Skriet samt Madonnan på Munchmuseet stals av beväpnade rånare 2004, och återbördades först 2006.

Nasjonalgalleriet var ett utmärkt konstmuseum, uppdelat i fyra lagom stora och överskådliga avdelningar: Från antiken till barocken, Romantiken, Från impressionism till Munch och Från modernismen till 1950-talet. Munch-målningarna har ett helt rum mitt i byggnaden.

Vulkan

Tillbaka till Grünerløkka och området Vulkan, ett före detta industriområde väster om Akerselva som gjorts om till ett kreativt kvarter fyllt av kulturlokaler, barer och restauranger, kontorslokaler, hotell och bostadshus. Här ligger också Mathallen, Oslos första saluhall, fylld av färska livsmedel och spännande restauranger. Mitt val föll på Atelier Asian tapas: friterade vårrullar, gratinerade pilgrimsmusslor och mangosallad med räkor och koriander. Supergott!

Eftersom mitt tåg avgick först klockan halv tolv på natten hade jag konsulterat en evenemangskalender. Vad händer i Oslo fredagskvällen den 16 november? Den mest intressanta träffen var en hårdrockskonsert på Vulkan Arena, en mindre konsertlokal mitt i området. Jag provlyssnade på Youtube och inhandlade raskt en biljett: Black Stone Cherry från USA, med Monster Truck från Kanada som förband. Det var en kanonkonsert med go tung rock! Förbandet stod punktligt på scen klockan 20.00, och huvudbandet lika punktligt klockan 21.00. Jag avvek klockan 22.30 för att ha god tid på mig att hämta ut bagaget och äntra tåget, bandet spelade fortfarande men jag var glad och nöjd efter en rejäl dos sydstatsrock. Long Live Rock’n’roll!

Provlyssna?

Black Stone Cherry – Cheaper To Drink Alone

Monster Truck – Don’t Tell Me How To Live