Dags för lite upptäcktsfärd och miljöombyte! I helgen packade vi en picknick-ryggsäck och satte på oss promenadvänliga skor och åkte till Kinnekulle, som är på rimligt avstånd för en dagsutflykt och hänförande vackert i tiden för lövsprickningen.

Munkängarna

Vår vandring startar vid Hellekis Säteri och går till Munkängarnas naturreservat. Här växer ramslöken i enorma mängder, och det ligger en svag bris av vitlöksdoft över stigen. Bladen går att plocka och använda i matlagning, men då får man leta blad utanför reservatet såklart. Tyvärr har ramslökens stjärnlika vita blommorna inte slagit ut ännu, men blomningen står vitsippor och gulsippor för, en och annan lungört och lundviol, samt gullvivor på de torrare partierna. Över bottenvegetationen tronar vackra lövträd som alm och ask, ek, lind och bok.

Längre upp i backen möts vi av kleven, en brant som sträcker sig runt hela berget. Här slog havet mot stranden för cirka tiotusen år sedan, mot det som nu ligger långt över havsnivån.  Det forntida havets nötande skapade spännande formationer, raukar och grottor. Nu finns en stentrappa som behändigt tar oss upp på platån.

Ramslök och åter ramslök

Trehövdad gulsippa

Strandlinjen en gång i tiden

Stenbrottet

Uppe på platån finns ett gammalt kalkstensbrott med enorma proportioner. På Kinnekulle har man brutit kalksten sedan urminnes tider, som ett användbart material att bygga kyrkor, hus och murar av. Men med bättre maskiner (och dynamit?) blev det stordrift, och när Cementa lade ner sin verksamhet i brottet 1979 hade man enligt uppgift brutit cirka 80 miljoner ton kalksten där.

Nu är det en mycket speciell plats, med sina branta stenväggar i perfekta skiktningar, den turkosfärgade anlagda sjön i mitten och den karga växtligheten. Vi behöver inte leta länge i stenhögarna innan vi hittar fossiler av djur som levde i havet för 500 miljoner år sedan!

Fossil

Kinnekullebanan

På vandringen tillbaka från Munkängarna passerar vi Kinnekullebanan, en enkelspårig järnväg mellan Lidköping och Mariestad. Här går Kinnekulletåget, på banan som utsetts till Sveriges vackraste tågsträcka. Detta sätts upp på listan för kommande utflykter!

Hellekis Säteri och Trädgårdscafé

Tillbaka vid utgångspunkten. Själva säteriet med anor från medeltiden är en privatbostad, men caféet, trädgården och utställningslokalerna är öppna för allmänheten. Trädgårdscaféet har en mycket lockande lunchmeny, med spännande inslag som ramslöksmajonäs och ramslöksbröd. Vi är mätta efter picknicklunchen, men köper lite fika bara för att få slå oss ner i den gemytliga fruktträdgården. Ja, det är öppet trots Covid-19 och ganska välbesökt, men folk håller avstånd i kön och sitter utomhus på tilltaget avstånd mellan borden.

Det blir också en tur i trädgården där lökväxterna lyser upp, en titt på konstutställningen i det spatiösa växthuset, och en runda på loppisen i det mindre växthuset. Jag väljer mellan två fina och stabila växtpiedestaler, men det låga priset gör att jag slår till på båda två.

Hellekis säteri

Växthusen

Inne på caféet

Fika i fruktträdgården

Trädgården på Hellekis

Hemåt

Kinnekulle är verkligen vackert och speciellt, med magnifik utsikt ut över Vänern på många ställen. De små byarna vi passerar på berget är välskötta och pittoreska med något ålderdomligt över sig;  Medelplana och Västerplana, och en bit därifrån ligger Österplana. Vilken trevlig utflykt, med intressant natur och spännande saker att upptäcka, och några fynd med hem i bilen!

Västerplana kyrka