Impressionismen var min första stora kärlek inom konsten, en kärlek som blommade upp vid ett besök på det då nyöppnade Musée d’Orsay i Paris 1987. Jag gick därifrån med fyra affischer – två med motiv av Monet och två av Renoir – och dessa följde mig sedan i många år. 1994 besökte jag Louisiana i Danmark och en av deras allra mest besökta utställningar: Claude Monet – mestadels med motiv från hans trädgård. Även om min smak har breddats sedan dess, så lockar Monet och impressionisterna mig fortfarande när jag besöker konstmuseer; vackra, skira och behagliga tavlor.

Claude Monet levde mellan 1840 och 1926, och var den som gav namn till den nya konststilen med sin målning Impression. Soluppgång. 1883 flyttade han till Giverny, där han byggde upp sin trädgård och bodde kvar till sin död 1926. Att hans hem och trädgård som avbildats på så många målningar ännu finns kvar fascinerar mig. Jag ville se det med egna ögon!

Daglilja vid dammen

Eva i målarens trädgård

Referensen är till Linnea i målarens trädgård, en klassisk barnbok skriven av Christina Björk och illustrerad av Lena Andersson, utgiven första gången 1985. Ja, nu var det min tur att uppleva målarens trädgård med mina egna sinnen. Jag planerade in ett stopp på min tågluff: från Paris till Vernon (drygt 7 mil) går det tåg, och från stationen i Vernon till Giverny (5 kilometer) går det buss: 10 euro för en tur och retur-biljett. Inträdesbiljetten förbokades på nätet för att inte riskera att behöva köa i timmar; jag var där i god tid men släpptes inte in förrän en kvart före utsatt tid på biljetten.

Trädgården är uppdelad i två delar, Clos Normand med blomsterrabatter närmast huset och Jardin d’Eau med näckrosdamm och japansk bro på andra sidan vägen. Jag tog gångtunneln under vägen och började i vattenträdgården. Det blev något av en chock: gångstigen var fullproppad av människor som rörde sig i snigelfart runt näckrosdammen, där näckrosorna stod i full blom i både vitt, gult, rosa och blått. Ute på en liten brygga stod en ung tjej som var strängt upptagen med att skapa content till sina sociala medier; hon tog selfies i alla vinklar och tog god tid på sig. En dam i 70-årsåldern sa till henne att skynda på, för vi var fler som ville ta foton. ”Line up” (ställ er i kö) snäste den unga. Den äldre damen behärskade sig en minut till innan hon gick fram och gav tjejen en tackling, varpå hon fick en knuff tillbaka. Jisses, vilket drama!

Jag avvaktade och fick mina egna foton från bryggan när fajten klingat av, där jag försökte fånga en högtidlig känsla: det här är Monets näckrosdamm, avbildade på otaliga målningar. Den vackra lilla turkosa bron var också fylld av människor, men där samsades alla i fred och harmoni.

Bron är klädd i blåregn – Wisteria

Blomsterträdgården nedanför huset var lite rymligare, och fylld av färgglada blommor. Jag har läst att Monet drabbades av grå starr på ålderns höst vilket gjorde att han föredrog starkare färger som syntes bättre, plus att hans målningar blev än mer impressionistiska. Den breda gången med en rad av växtklädda portaler framför huset var bekant, men slingerkrassen som jag sett välla ut över grusgången på bilder lyste med sin frånvaro. Kanske den torra sommaren? Jag hörde en uppgift om att tolv trädgårdsmästare håller trädgården i skick, och flera av dem syntes i full fart med att knipsa, kratta och rensa.

Den pampiga grusgången

Någon lilja och rudbeckia

Silkesträd – Albizia julibrissin

Sist på min rundtur gick jag in i Monets hem: det rosa huset med gröna fönsterluckor, bekant från målningar. Även här var jag tvungen att följa strömmen i snigelfart, i tryckande värme trots utplacerade fläktar. Huset är fullt möblerat som på Monets tid, och väggarna fyllda av tavlor – målningar och japanska träsnitt, om än reproduktioner. Jag blev varm i hjärtat av att känna igen ett av mina älskade affischmotiv. Matsalens gula färgsättning är mycket vacker, ett sant konstnärshem.

Matsalen

Köket

Mina intryck

Det var en stor upplevelse att få se detta i verkligheten, och att känna igen sig från konstens värld. Lite samma känsla som jag fick när jag besökte Carl Larsson-gården i Sundborn för några år sedan. Vad gäller trädgården är den blomrik och vacker, men jag har sett vackrare. Den största behållningen låg väl just i igenkänningen av motiven.

Det var alldeles för mycket folk, men vad ska man göra när Monets trädgård uppnått kultstatus hos så många; långt utöver de mest konstintresserade och trädgårdsintresserade? Jag är i alla fall glad över att ha varit där!

Trädgården är öppen för besökare från klockan 10 till 18, under april till och med oktober. Inträde 13 euro för vuxen (2026).

Hur det verkligen ser ut, när man inte bemödar sig att undvika folk på foton

Karta med översikt