När jag berättade att jag bokat en valsafari på Island var det en arbetskamrat (som för övrigt själv varit på Island) som sa: ”Äh, valar ser man väl bättre på TV”.

Ja, det är sant. Valar syns bättre på TV. Musik låter bättre hemma, med en bra ljudanläggning, än på konsert. En fotbollsmatch syns också bäst på TV, så pass att du alltid vet bättre än domaren. För att inte tala om repriser… kör godbitarna en vända till. Missade du något intressant på filmen när du kollade mobilen; stoppa, backa och kör om.

Ändå finns det något speciellt med att uppleva saker i verkliga livet, vare sig det är konserter, teater eller naturupplevelser. Det händer här och nu, det går inte i repris och det är inte redigerat.

Så… dokumentationen från valsafarin är bristfällig; med kamera utan extra objektiv, isande vindar, tyska turister att trängas med, knölvalar som inte var på sprudlande lekhumör utan jobbade sig målmedvetet ut mot havet och som höll stjärtfenan i fel vinkel när jag skulle fotografera. Men för mig var det en stor upplevelse att se de frustande valarna i den mäktiga naturen.

Företaget vi åkte med heter Ambassador Whale Watching, och de erbjuder turer både från Akureyri och Reykjavik. Den vi tog var från Akureyri och cirka tre timmar ut i Eyjafjörður, på en rejäl båt med kunniga guider. Det var bitande kallt ute, och för de som inte var förberedda på detta fanns fodrade overaller att låna, eller så kunde man sitta inne på båten och spana genom fönstren. De var mycket noga med att poängtera att de inte jagar efter valarna och stressar dem, utan åker på behörigt avstånd vid sidan om. Ja, för en timme hängde jag med två knölvalar på väg ut till havs. Nästa gång ses vi kanske på TV!