En lördag i juli var det dags för kulturresa till Småland, noggrant planerad med restider för mesta möjliga utfall. Mina reskamrater (barnen) stod redo vid avsatt tid, klockan 08.30, och så bar det iväg i riktning åt sydost.

Vandalorum i Värnamo

Strax efter öppningsdags klockan 10.00 var vi framme vid Vandalorum i utkanten av Värnamo och med egen avfart i rondellen. Vandalorum är en konsthall med nationell och internationell konst och design, och utställningarna i de tre hallarna växlar från år till år. 2020 visas konceptuell samtidskonst av Éric van Hove, keramik och textilmönster av systrarna Gocken och Lisbet Jobs, och vävnader av Hans Hosak, tillsammans med berättelsen om hans intressanta livsöde. En väldigt bra mix av tradition och nyskapande! Entrébiljetten kostar 100 kronor.

Vandalorum har också en intressant och kvalitativ -om än lite dyr- museishop, och en prisad servering: Syltan, med inriktning mot regional mat. Jag åt där vid mitt förra besök, men denna gång var det för tidigt för lunch.

Èric van Hove -utställningen handlade mycket om återvinningstänk och hantverkskunskaper i Marocko, där han verkar.

Mönster av Gocken Jobs

Ljungby

Färden fortsatte istället söderut på E4:an, för ett lunchstopp i Ljungby. Ljungby Gästgiveri är ett mysigt ställe med riktigt god mat där jag ätit en gång förut, men gästgiveriets hemsida, facebooksida och google hade inte gett några entydiga svar på om det var öppet på lördagar. Till min besvikelse: på grund av corona hade de begränsat öppettiderna till luncher på vardagar denna sommar. Vi fick börja med desserten istället, en glass på Märtas Glasseri strax intill, och åkte sedan vidare.

Ljungby Gästgiveri (bild från tidigare besök)

Märtas glasseri

Linnés Råshult

Från Ljungby är det trettio minuters färd på småvägar genom den vackra småländska landsbygden till kulturreservatet Råshult, där Carl von Linné föddes den 23 maj 1707 och levde sina första arton månader. Den anknytningen är naturligtvis intressant, men det speciella med Råshult idag är att man återskapat en hel gårdsmiljö från 1700-talet med åkrar, ängar, trädgård och byggnader. Här finns bland annat en inhägnad örtagård, en humlegård och en kålgård, med växter som fanns listade i Linnés egna växtförteckningar, och odlingar av dåtida sädesslag. Kålgård är förresten det gamla namnet för grönsaksland, ett namn som jag ofta hörde äldre använda ända in i slutet av nittiotalet. Ett frodigt grönsaksland är enligt min mening bland det vackraste man kan se, och jag njöt för fullt. Frivilligt inträde på 20 kronor, som kan betalas via swish.

Så var det maten då. Efter rundvandringen hade glassen sjunkit undan, och vi var hungriga.  På det KRAV-certifierade caféet serverades en vegetarisk lunchbuffé; med lasagne, risotto, sallader och röror, bröd, smör och kaffe med kaka. Inte det bästa jag ätit, men helt ok, med mysiga sittplatser i trädgården utan trängsel. När vi ätit klart kom självaste Linné och raggade kunder till den guidade rundvandringen: 95 kronor för en tur på cirka 45 minuter. Det hade varit intressant, men vi hade ju gått över hela området och var redo för färden till sista stoppet på vår kulturresa, en mil till Älmhult.

Interiör salen

Interiör köket

Kålgård – inhägnad till skydd mot djuren såklart

Humlegård, till ölbryggningen

Åker och äng

Del av den vegetariska buffén

IKEA Museum i Älmhult

Museet ligger i den byggnad som var IKEA:s allra första varuhus, och jag hade alltså varit där en gång tidigare med mina föräldrar när jag var sex-sju år. Jag och min bror fick varsin formpressad liten TV-fåtölj i rött respektive blått. Det är väl få, om ens någon, som inte har någon slags relation till IKEA eller minnen förknippat med företagets produkter, och det här är nostalgi på hög nivå. En av utställningarna behandlar själva bakgrunden till att IKEA grundades just i Småland och i Sverige; det fattiga bondesamhället och dess drivkrafter, nya skönhetsideal som till exempel Ellen Keys Strand och makarna Karin och Carl Larssons hem, uppbyggnaden av folkhemmet och efterkrigstiden. I en annan del av museet finns olika miljöer uppbyggda med möbler, lampor, textilier och tapeter från IKEA; från femtiotal och framåt. Klart sevärt om en svensk institution, med det modesta biljettpriset 60 kronor.

Sedan bar det av hemåt Västergötland igen, en kulturresa på cirka tio timmar från start till slut!

Hur snygg är inte denna: fåtöljen Cavelli från -59!? Hittade ett färskt auktionspris på nätet: 62 000 kronor.

Ljuva 70-tal