Snart bär det av på resa igen, ensam till Kina. Det faktum att jag reser ensam brukar generera kommentarer. Häftigt, modigt … men säkert är det några som tänker att det är lite konstigt också. Ibland dyker det upp diskussioner på sociala medier om att resa ensam eller inte, och några skriver med eftertryck: ”Det är mycket roligare att resa två. Att dela upplevelsen med någon”.

För mig framstår det som att de som svarar så har missuppfattat frågan. Det verkar såklart tokigt att lämna den perfekta reskamraten hemma och resa iväg ensam, bara för att (även om det finns fall då det skulle vara nyttigt för vederbörande). Jag ser det istället såhär: Om man har en drömresa, men stannar hemma för att ingen vill följa med, eller väljer omfattande kompromisser, som att åka på all inclusive-golfresa till Turkiet istället för att vandra till Machu Picchu i Peru, då finns det ett problem. Det sistnämnda exemplet är från mitt eget liv, och det blev ingetdera vid det tillfället utan istället en separation, och efter den så väljer jag mina egna drömmar.

Det är inte helt nytt för mig. Jag reste ”ensam” på gruppresor till Island och Nepal redan tidigt 90-tal. Min första helt ensamma egenplanerade resa gick till Japan nyår 2014, innan dess gjorde jag några resor som var delvis ensamma, delvis besök hos familjemedlemmar. Den allra första ”delvis ensam-resan” efter separationen var kämpig, inte tu tal om det, men jag kände mig så mycket starkare när den var genomförd.

Så nu kör jag! Ibland reser jag med familjen, som vandringen på Korsika; ett fantastiskt äventyr tillsammans med mina barn. Men oftast ensam, för jag känner ingen som vill rida i Kirgizistan eller backpacka i Sydamerika, inte heller vill jag övertala någon att följa med, eller agera reseledare för någon icke resvan utöver familjemedlemmar. Och när man blivit en van ensamresenär uppenbarar sig faktiskt många fördelar med arrangemanget!

Fördelar med att resa ensam

  • Du reser dit du vill och gör vad du vill.
  • Du äter, sover och vilar när du själv vill.
  • Du blir starkare av att fatta beslut och lösa problem helt själv.
  • Du får mer kontakt med andra människor när du reser ensam.
  • Du får förverkliga dina egna drömmar!

Nackdelar med att resa ensam

  • Du har ingen att dela minnena med.
    Äsch, nu finns ju Facebook, Instagram och bloggar. Här delas reseminnen med den som vill läsa! 
  • Det är känns obekvämt att äta ensam.
    Ja, det krävs en del träning för att känna sig bekväm. Fine dining går bort, istället blir det lite mer avslappnade restauranger med lite mer puls. Har de wifi kan man umgås med telefonen, och ibland har jag faktiskt hamnat i samtal med vilt främmande men trevliga bordsgrannar.
  • Du är ensam om något händer.
    Ja, det här är den enda nackdelen som jag oroar mig lite för, att till exempel bli allvarligt sjuk på ensam hand. Inget allvarligt har hänt ännu, värre än ett bortslarvat bankkort: Valutalös i Vilnius, och en matförgiftning i Mongoliet: Min bästa värsta reseupplevelse, där jag omhändertogs på bästa sätt av Nomadic Journeys personal. 

Nej, jag tycker inte att det är vare sig coolt eller konstigt att resa ensam, det är ett eget val som var och en måste göra. Kanske passar det mig extra bra, som har introverta drag och trivs i mitt eget sällskap. Men jag rekommenderar alla som vill, men inte vågar, att pröva på!

Vad har du för tankar om att resa ensam; coolt eller konstigt, för- och nackdelar?