Porto på Korsika

Porto på Korsika

Akta er för att åka till Korsika! Ni kan drabbas av korsikaviruset, som gör att ni vill tillbaka, om och om igen. Vid mitt första besök 2008 tillbringade jag några dagar i Porto på Korsikas västra kust. Redan under bilresan från Calvis färjeläge, på slingrande vägar utmed kusten, var jag fast för livet. Det var det vackraste jag sett, och det intrycket står sig än!

Porto är en liten turistort, men likt andra städer och byar på Korsika så tillåts inte turismen att ta över och dominera. Det finns inga stora hotellkomplex, utan bara mindre hotell och boenden. Vi bodde på camping i utkanten av centrum, i en terrasserad sluttning med olivträd och mullbärsträd, som droppade sina saftiga frukter i knät på mig, och orsakade fläckar lika svårtvättade som de från blåbär. Under promenaden in till hamnen passerade vi ett antal små restauranger, som serverade lokala grönsaker, ostar, charkuterier och viner. Kvällens huvudattraktion var solnedgången, ner i havets horisont.

Kusten runt Porto är mycket klippig, och lämpar sig mer för dykning och snorkling än strandhäng. Norrut ligger naturreservatet Scandola och söderut Les Calanche med sina egendomliga röda klippformationer. Men vid Porto finns en kullerstensstrand där det fungerar fint att bada, och även att sola med ett liggunderlag som utjämning.

Porto

Söderut vid Les Calanche finns några kortare vandringar bland de fantasieggande klippformationerna, bitvis på de gamla åsnestigarna som förr var den enda förbindelsen mellan byarna. Efter en lagom lång tur kan man läska sig med en glass vid kaféet Les Roches Bleues, som hänger på klippsidan vid den slingrande vägen mellan Porto och Piana.

Les Calanche

Les Roches Bleues

En fin dagsvandring är den mellan byarna Ota och Evisa, i Speluncaravinen några kilometer från Porto. Höjdskillnaden mellan byarna är 619 meter och vandringen beräknas ta cirka två-tre timmar upp och två ner, för om man inte lyckas ordna någon skjuts så är det samma väg tillbaka… kollektivtrafiken är inte så frekvent på korsikanska landsbygden. Det är en mycket vacker och dramatisk natur, men värmen och stigningen frestade på, och att hitta en restaurang i Evisa som serverade tomat- och mozzarellasallad och en läskande orangina vid vandringens slut var en höjdpunkt som etsat sig fast i minnet. Så även känslan av att bada i den forsande bäcken A Tavulellas kalla vatten, nedanför den gamla bron Pont de Zaglia som byggdes 1797.

Speluncaravinen

Pont de Zaglia

Mullbär

juni 2008
2018-03-29T08:15:04+00:0028 Mar 2018|0 kommentarer

Lämna en kommentar