Mougins och Frankrike – känns som hemma, fast ändå inte

Mougins och Frankrike – känns som hemma, fast ändå inte

Ända sedan år 2000, då ett hus i Mougins på franska Rivieran införskaffades i min närmaste familjekrets, så har den platsen varit mitt mest frekventa resmål. Två till tre besök om året, förutom de sista åren då andra långresor har inkräktat på reseutrymmet, vilket innebär upp emot trettifem besök totalt. Mougins har blivit så välbekant; restauranger, promenadvägar, evenemang och affärer.  Hela närområdet har skannats av vid utflykter från väst till öst: Aix en Provence, Saint Tropez, Grasse, Saint Paul de Vence, Cannes, Antibes, Nice, Menton, Monaco, Ventimiglia i Italien, allt inom räckhåll för en dagsutflykt.

Desto svårare att skriva om det. Var ska jag börja? Datorn är full av bilder, vilka ska jag välja? De är inte tillräckligt bra, ska jag åka tillbaka först och ta bättre? Och har jag tappat lite av det där iakttagande ögat, det som fascineras av nya intryck och noterar vad som avviker från det vanliga hemmalivet? Jag bestämmer mig för att börja med några högst subjektiva intryck och iakttagelser från årens alla besök i södra Frankrike, och återkommer senare med sevärdheterna!

MAT

Ja, det är ingen myt. Mycket i Frankrike kretsar kring mat, inte minst i Mougins som är känd för att vara en stad med förstklassiga restauranger. Här är det fortfarande vanligt att gå till bageriet för att köpa bröd, till slaktaren för att köpa kött och till grönsaksmarknaden för att köpa grönsaker. Frukt och grönt säljs fortfarande efter säsong. Är det sparris-säsong så finns det sparris, är det inte så finns det ingen anledning att importera den från Peru. Säsongstänket innebär också att varorna är relativt billiga under sin säsong. Och vad gäller restaurangbesök så kan man här få fantastiska gourmet-upplevelser, utan att skrapa rent bankkontot.

Marknad i Valbonne

SOCIALT

Fransmännen är mer avslappnat sociala än vad vi svenskar är. De umgås, pratar högt och engagerat, hänger på barer och caféer och utbyter artighetsfraser vid alla möten. En äldre dam drog igång ett livligt samtal med mig vid busshållplatsen, som sedan fortsatte under hela bussresan. Med mina begränsade franskakunskaper gjorde jag mitt bästa för att nicka bekräftande vid rätt tillfälle, och vid resans slut tackade hon för samtalet, och för att jag varit så bra på att lyssna!

Jag har fått släppa lite på min personliga sfär och anamma kindpussar-ritualen. När man lärt känna någon i Frankrike så ska det kindpussas, både när man träffas och när man skiljs åt. Nu är det ju för allt i världen inte så att man verkligen pussar på kinden. Tabu! Kind läggs mot kind, det smackas ljudligt i luften, och sedan upprepas det hela på andra sidan.

TRAFIK

Jag drar mig till minnes de första årens fascination över parkeringar i refuger, dubbelparkeringar där den instängde hänger på tutan tills den skyldige ger sig till känna, eller damen som fickparkerade medelst ”buffning” på bilarna framför och bakom, under överinseende av en polis som gjorde tummen upp när hon var klar. Trafiksituationen är hektisk, för en svensk närmast kaotisk ibland, men också mycket förlåtande. OK, någon kör mot enkelriktat eller parkerar lite dumt, men i morgon kan det vara du själv som behöver göra det!

 

Visserligen på Korsika, men en vanlig syn även på Rivieran!

STIL

En gång i mars, när jag gick i trädgården i shorts och linne, så hade grannen jacka med pälskantad luva. Är det under 20 grader så är det vinterjacka på! Bäst alltså att försöka anpassa klädseln lite när man lämnar tomten, om man inte vill sticka ut. Men när det är över 30 grader, och svetten lackar, är det svårt att smälta in bland de svala fransyskorna och fransmännen som är propert business-klädda i svart. Höga klackar är vanligt förekommande på damer från 80-årsåldern och nedåt… Ja, jag har till och med sett en kvinnlig busschaufför köra bussen iklädd pumps!

NATUR

Jag levde länge i tron att svenskarna var unika som ett naturälskande folk, endast överträffade av norrmännen. Jag är inte så säker på detta längre. Många fransmän gillar också friluftsliv; allt från picknick till avancerade vandringar, på Korsika till exempel. I området runt Mougins finns det gott om uppmärkta vandringsleder, en del utmed kusten eller utmed vattendrag, och det är bara någon mil inåt landet tills man hamnar i bergsmassiven och rena vildmarken. Frankrikes national- och naturparker uppgår sammanlagt till 3710 kvadratkilometer, och närmast från Mougins ligger Mercantour, som jag skrivit om tidigare.

Kustnära vandringsled

SPRÅKET

Ett ångestfyllt ämne, eftersom jag kan lite men inte tillräckligt, och alltid ska åka hem lagom till jag blivit varm i kläderna. Men några ord om uppfattningen att fransmän är snorkiga och vägrar prata engelska:

1. Det har skett en stor utveckling under de senaste femton åren. Nu pratas det engelska på de flesta ställen där turister rör sig. Det är nästan lite tråkigt om servitören slår om till engelska, när jag gör mitt bästa för att beställa på franska.

2. De som inte pratar engelska av principiella skäl är lätt räknade. Många kan helt enkelt inte, eller känner sig obekväma med att tala ett språk de behärskar dåligt.

Med rätt attityd så kommer man långt. Jag menar, vad har vi för rätt att komma och kräva att de ska prata engelska? Med ett leende, lite enkla artighetsfraser på franska så går det oftast att mötas på halva vägen. Jag pratar lite dålig franska, de pratar lite dålig engelska och så förenas vi i en önskan att förstå varandra!

2018-03-12T21:12:58+00:00 11 Mar 2018|0 kommentarer

Lämna en kommentar