Möte med massajer

Möte med massajer

Massajerna är troligen ett av världens mest välkända folkslag. Den klassiska bilden är väldigt långa människor i färgglada tygskynken och smycken, som kan göra höga hopp. Kanske har vi läst ”Den vita massajen”, om belgiskan som förälskar sig i en massaj under semesterresan och blir hans hustru. I själva verket är de där bilderna och föreställningarna ganska förenklade och ofullständiga, och mina tre veckor i Tanzania 2013 innebar bara ett litet, litet uns av mera insikt om massajerna och deras situation.

Före resan diskuterade jag och min reskamrat möjligheten att följa med på en arrangerad tur till en massajby; var det att se som en typ av kulturell exploatering, eller ett bra sätt för massajerna att tjäna en slant och vara stolta över sin kultur? Vi gjorde inget sådant bybesök av andra anledningar, men vi mötte många massajer under vår resa. Så många att jag redan första dagen skriver i dagboksanteckningarna: Mycket massajer överallt. Det var väl första lärdomen; massajerna är inget hotat folkslag, utan antalet har ökat markant de senaste tjugo åren. Däremot råder det ingen tvekan om att deras kultur är hotad. Massajerna levde förr i Maasai Mara och i Serengeti (vilket betyder oändlig slätt på deras språk), områden som nu skyddar många vilda djur. De områden där de tidigare levde sitt nomadliv har alltså begränsats av privata markägare och exploatering, men också av sådant som även har en positiv sida; skapandet av nationalparkerna. Deras liv har också förändrats av det faktum att de flesta barnen numera går i skolan, vilket tidvis kräver en mer bofast livsstil.

Fortfarande genomgår unga massajmän en slags vuxenrit, där de lämnar familjen i två månader för att klara sig själva i naturen. När de sedan kommer tillbaka blir det fest, de omskärs och uppnår status som vuxna män. Förr i tiden ingick uppdraget att döda ett lejon, men detta är inte längre tillåtet.  Den dekorerade ynglingen på bilden nedan är ute på sitt tvåmånadersuppdrag i trakten kring Ngorongoro, och låter sig som flera andra fotograferas mot en peng. 

Många massajer ger sig iväg till turistområden vid kusten för att tjäna sitt uppehälle. Där utgör de en skarp kontrast till turisterna och de övriga afrikanerna, i sina traditionella dräkter, ibland kombinerat med coola solglasögon. Ett starkt minne är den surrealistiska synen på ett Full Moon Party i Kendwa på Zanzibar: ett gäng massajer som dansar till ”Moves like Jagger” med Maroon 5. 

Inspirationen till detta inlägg kom sig av att jag såg ett program om massajernas situation på SVT Play: Korrespondenterna, ”Girighetens pris”. Ett tips!

2018-11-04T20:33:41+00:00 4 Nov 2018|2 Comments

2 Kommentarer

  1. Marias Memoarer 2018-11-14 vid 18:55 - Svara

    Verkligen intressant att komma i kontakt med grupper från kulturer som skiljer sig mycket från ens egen, och reflektera kring dessa 🙂 Detta är en stor anledning till att jag vill resa och upptäcka! 😉

    • Eva 2018-11-15 vid 08:20 - Svara

      Verkligen! Och det leder till att man reflekterar över sitt eget liv och sina värderingar också, nyttigt!

Lämna en kommentar