Marseille är den äldsta staden i Frankrike, grundad av grekiska kolonisatörer redan 600 år före Kristus, och landets  näst största stad befolkningsmässigt (räknar man hela storstadsområden så är den tredje störst, för här kilar tydligen Lyon in sig på en andraplats). Staden har genom åren haft ett något tvivelaktigt rykte, känd för sina problem med droger, kriminalitet, hög arbetslöshet och låg snittinkomst.

När jag besökte Marseille två dagar i juli 2014 hade de just lämnat året som Europeisk kulturhuvudstad bakom sig, en utmärkelse som sägs haft stor betydelse för investeringar, upprustningar och stadsbornas syn på sin egen stad. Förhoppningsvis vandrar de vidare på den vägen, för stoltheten och den starka identiteten finns där. Som turist i centrala Marseille kände jag aldrig någon otrygghet, och de synliga sociala problemen var inte värre än i vilken storstad som helst. Det fanns andra markanta skillnader mot städerna på franska Rivieran, som till exempel Cannes, Antibes och Nice. Jag såg inga lyxbåtar i hamnen, inga Porschar och Ferrari på gatorna, inga plastikopererade damer och inga småhundar som åkte sulky. Marseille är mer en mångkulturell arbetarstad, med något färre turister och en väldigt knepig provensalsk dialekt! Jag tyckte mycket om staden, och vill gärna tillbaka.

Att se

Musée des Civilisation de l’Europé et de la Méditerranée är ett etnografiskt museum, som öppnades i hamnområdet  under kulturhuvudstadsåret 2013. Intressanta utställningar, men den ultramoderna byggnaden är värd en titt i sig. Strax intill ligger Fort Saint-Jean, en befästning från 1600-talet. Länk: MuCEM

Överallt i staden syns kyrkan Notre Dame de la Garde, även kallad ”la Bonne Mère” (den goda modern) som tronar på sin höjd, 154 meter över havet. Den som orkar traska dit belönas med en fantastisk utsikt. Eller så letar man upp en buss.

Att äta

Runt Vieux Port (gamla hamnen) finns massor av restauranger, de flesta i ett helt acceptabelt prisläge och med fin utsikt över folklivet vid hamnen. Här äter man fisk och skaldjur! Bouillabaissen är Marseilles signaturrätt, men de pinfärska fiskarna serveras både på längden och tvären.

Efter tips från en lokalbo letade jag mig en bit in från hamnen, till kvarteret Cours Julien. Det anses vara Marseilles hippaste kvarter, med spännande butiker, gatukonst och kultur, och det är också fullt av restauranger och uteserveringar med spännande menyer från olika delar av världen.

Att köpa

Den mest självklara souveniren från Marseille är en tvål: Savon de Marseille. De finns att köpa överallt, som godisbitar i allsköns färger och dofter.

En annan specialitet ät Pastis, en aniskryddad aperitif som blandas med vatten till en mjölkig lakritssmakande dryck. Här finns en hel butik, La Maison du Pastis, 108 Quai du Port, som förutom drycken har till exempel dijonsenap med pastissmak och… naturligtvis… tvål med pastisdoft!

Att uppleva

Här finns oändligt mycket att uppleva såklart, men något som jag lyckades pricka in var FJ5C: Festival Jazz des cinq continents. Festivalen är ett “spectacle” (jo, franska ordet för föreställning eller show) som går av stapeln 9 dagar i juli varje år.  Huvudartist under den kvällen jag var där var Ibrahim Maalouf Illusions & Friends, just den typ av jazz som jag själv föredrar, inget navelskåderi utan populärjazz med etnoinfluenser. Konserten hölls i Jardin du Palais Longchamp, med den pampigaste konsertentré jag upplevt. En titt på årets startfält gör att jag vill dit igen!  Länk: FJ5C

Att bo

Det finns säkert massor av trevliga hotell med fler eller färre stjärnor i Marseille. Själv bodde jag på vandrarhemmet Vertigo Vieux-Port, och var mycket nöjd med det. Ett stenkast från hamnen, 27 euro per natt och en driva med baguetter till frukost!

Marseille i kulturen

Sugen på att uppleva lite Marseille på hemmaplan? Här är några tips:

Marseille; serie på Netflix med en imposant Gérard Depardieu i huvudrollen. Välgjord, och kul med en fransk serie som omväxling. Och Gerard Depardieu har fått ryskt medborgarskap av Putin, bara en sådan sak.

La ville est tranquille; en oerhört deprimerande film om just drogproblem i Marseille, men också mycket stark och bra. Regissören Robert Guédiguians bästa, enligt min mening.

Nyckeln till Provence består av två filmer; La Gloire de mon père och Le Château de ma mère, och baseras på författaren Marcel Pagnols (1895-1974) barndomsskildringar från Marseille och landsbygden i Provence, med gnisslande cikador och mäktiga bergsmassiv.  Så vackert och lite sorgset, om minnet av en barndom.