Eller: En samlares bekännelser

Som intresserad av både mat och resor har matrelaterade souvenirer alltid legat mig varmt om hjärtat. Det känns så rätt att köpa hem mat, dryck och köksprylar, för det kommer ju alltid till användning…eller? Trots uttalade ”äta ur kylskåpet-projekt” finns det en del hyllvärmare kvar, så att säga. Ja ja, de äter inte bröd där de ligger…

Incitamentet för att dra hem matvaror har minskat lite, sedan varje kvartersbutik börjat stoltsera med balsamvinäger, exotiska kryddor, franska ostar och spännande konserver, men än finns det fynd att göra. Något annat som triggar min köplust är designen; en vacker förpackning är värd ett köp i sig. Så välkommen med på en rundtur i mitt kök, nu är det matsouvenirernas Minutes of Fame!

Kylskåpet: Här trängs diverse fiskkonserver, provencalska oliver, tapenade och rosenvatten, korsikanska marmelader, dijonsenap med pastis-smak, kastanjekräm och det senaste tillskottet Tahini från Israel; smaskigt på mackan! Kylvaror är av naturen förbrukningsvaror, som inte bör få för många år, månader eller veckor på nacken.

Skafferiet: Japanskt matcha thé och matcha thé-choklad, rysk choklad, dadlar från Israel och svart salt från Döda Havet. Honungsinlagda nötter från Lettland, aprikoser från Kirgizistan och fantastiska kryddblandningar från marknaden i Tel Aviv. Sedan till några riktiga långliggare: Jell-O från New York, inköpt 2005. Jag lovar, jag ska inte bjuda på den! Längst till höger skymtar rekordinnehavaren: en burk med en krydda inköpt i Nepal 1992. Jag vet inte vad det är och jag har aldrig vågat använda den. Men då och då skruvar jag av locket och luktar, och förflyttas på en sekund till Kathmandu. Lukter är mäktiga minnen!

Barskåpet: Här kan vi snacka riktiga hyllvärmare. Den korsikanska ölen Pietra är urdrucken sedan länge, och bara flaskan återstår, men de söta franska likörerna är det inte lika stor åtgång på. Den lettiska örtlikören Riga Balzams är en riktig rysare, och ändå köper jag en ny varje gång jag är där. Den lilla plastpåsen i mitten; Konyagi, är brännvin från Tanzania. Där köper de en Fanta, dricker ur några klunkar, biter av hörnet på plastpåsen och häller i… och vips har de en grogg. Konstigt nog har jag aldrig varit sugen på att göra detsamma en lördagskväll här hemma!? Längst till höger står mitt senaste inköp: Litauisk mjöd. Jag hyser gott hopp om att den ska bli urdrucken detta år.

Tomma förpackningar med vacker design och klara färger är en favorit! En del är nerpackade i ett skåp, men några får paradera ovanpå köksskåpen. Förutom den ryska fiskrommen längst ner till vänster är det mesta från Frankrike. Banania med den något politiskt inkorrekta bilden var en slags Oboy med banansmak. Inte dumt alls!

Vackra burkar med skiftande ursprung: öl från Marseille, energidryck från Mongoliet, fisksoppa från Provence, öl från Nordnorge inköpt på Svalbard och så samlingens bad boy; ett startkit för cannabisodlare, från Amsterdam. För att inte hamna i klammeri med tull och flygplatskontroller så lämnade jag de två fröna som låg i burken i en balkonglåda där vi bodde. Det var bara burken jag ville åt!

Glas- och ölunderlägg: en självklar souvenir som tar lite plats! Lätt att låta slinka ner i väskan. Min samling är från Rotorua på Nya Zeeland, Edinburgh, Budapest, Ljubljana, Maidstone i Kent, Nice, Torun i Polen, Tel Aviv och Tervete i Lettland.

Plastflaskor: Jag erkänner, nu börjar det spåra ur lite. Men det är svårt att slänga dessa i soporna. Det är ju inte ens pant! Och hur coolt är det inte att hälla picknicksaften i en plastflaska från Mongoliet? Man kan också frysa dem med vatten i, och använda som isklampar i kylbagen. Från vänster Mongoliet, Polen, Tanzania, Korsika, Lettland (Kvass, smaskens) och Moskva (honungsvin, också smaskens).

Köksprylar: Lite mer seriöst. En liten emaljmugg från Svalbard som fungerar som sockerskål. En paj-trast från England som ska släppa ut ångan i köttpajen, ännu oprövad. Min äldsta kökssouvenir; en kålskål från en tågluff till Portugal i början av 80-talet. Skålens kamrater morots- och rödbetsskålen har gått hädan. En liten skål från Kirgizistan. En raviolistansare från Rom. Och så ett helt sushi-kit från Nagoya, med pinnar, skålar och soja-kanna som används varje gång jag köper hem sushi!

Bon appétit!