Nu ska jag berätta om Frans August Larsson, en svensk torparson som blev mongolisk hertig, och som var en sann äventyrare. En berömdhet på sin tid, men numera förvånansvärt bortglömd och okänd. Han har kallats ett socialt och språkligt geni, han var vän med kejsare och presidenter, revolutionärer och buddhistiska levande gudar, och pratade både mongoliska, kinesiska, engelska och lite ryska. I hans liv finns stoff till en riktig äventyrsfilm!

August Larsson i Mongoliet (bild från nätet)

August Larsson (senare anpassades stavningen till Larson) föddes i Västmanland år 1870, som åttonde barnet i en torparfamilj, och han blev föräldralös redan vid nio års ålder. Tjugotvå år gammal reste han till Kina och Mongoliet som missionär, troligen mer av äventyrslust än av en övertygelse om att sprida Guds ord.

1897 gifte han sig med den amerikanska missionären Mary Rodgers och de bosatte sig i Kalgan (numera Zhangjiakou) väster om Peking, nära den Kinesiska muren. Det var ett lyckligt äktenskap vittnar deras många brev om, om än långa tider på distans. Paret fick sex barn under de kommande tretton åren. År 1900 ledde Larsson en grupp på drygt tjugo svenska och amerikanska missionärer på flykt undan Boxarupproret i Kina, ett uppror mot västerländskt inflytande där tusentals dödades, där ibland hundratals missionärer.  Flykten gick genom en port i kinesiska muren, upp genom Gobiöknen till Urga (numera Ulaanbaatar) och vidare in i Ryssland där de var i säkerhet.

August, Mary och de sex barnen (bild från Axel Odelbergs bok)

Kinesiska muren vid Mutianyu

Buddhistklostret Gandantegchinlen står på samma plats i Urga/Ulaanbaatar sedan 1838.

August Larsson stannade sedan i Mongoliet, tidvis med sin familj i sällskap, och han försörjde sig bland annat som tolk vid en guldgruva, vägvisare vid järnvägsbyggen, bibelkolportör, hästuppfödare och pälshandlare. Det var stor åtgång på biblarna, men det visade sig att mongolerna främst använde bibelpärmarna som isolering i sina stövlar! De tusentals mongoliska hästar som han födde upp sålde han till Shanghai som kapplöpningshästar. 1911 föll kejsardömet Kina, och Mongoliet utropade sig som självständigt två år därefter. Läget var spänt och August kallades in som fredsmäklare mellan Kina och Mongoliet, och han verkade även som rådgivare åt Kinas första president.

År 1919 adlades August Larsson till ”gun” – alltså Hertig av Mongoliet, av Bogdo Gegen, mongolernas levande Gud och motsvarighet till Dalai Lama. Under en period var August expeditionsledare åt Roy Chapman Andrews, som brukar kallas verklighetens Indiana Jones, och de grävde efter dinosauriefossiler i Gobiöknen. 1921 intog Röda armén landet, och när Bogdo Gegen dog några år senare så stärkte Sovjetunionen greppet om landet och August tvingades att lämna Mongoliet.

Kamelryttare i Gobiöknen

Mongolisk ryttare

August var sedan länge vän med Sven Hedin, och 1927 medverkade han som karavanförare i Sven Hedins sista stora expedition utmed Sidenvägen. 1929 tilldelades han Vasaorden av svenske kungen, och hans memoarbok Mongoliet och mitt liv bland mongolerna blev en bästsäljare i julhandeln. August reste tillbaka till Inre Mongoliet (tillhörande Kina) under ett antal år på 30-talet, som ekonomisk rådgivare åt en mongolhövding, och han organiserade hjälp till befolkningen under en svältperiod tillsammans med Svenska Mongolmissionen. 1939 tvingades han fly från den japanska invasionsarmén och efter detta återvände han aldrig, utan levde istället tillsammans med familjen i USA, varvat med besök i Sverige. August Larsson, Hertig av Mongoliet, dog 1957, tio år efter sin fru Mary, men några av hans barnbarn och påföljande generationer lever alltjämt i USA.

Hertigen och jag

Hertig Larson har mig veterligen aldrig figurerat i några historieböcker. Hur kom det sig att jag hörde talas om honom? Det var i hans fotspår, i Gobiöknen i Mongoliet 2015, under ett av mina egna små äventyr. Efter att ha legat till sängs i två dygn med min famösa matförgiftning (se Min bästa värsta reseupplevelse), så började jag piggna till och gav mig ut på upptäcktsfärd i jurtalägret. Förutom en matsalsjurta och en duschjurta så fanns det även en biblioteksjurta, med böcker och sällskapsspel. Gotlänningen Jan Wigsten är en av grundarna till företaget som anordnade min tur: Nomadic Journeys, och det är förmodligen förklaringen till att jag hittade några svenska böcker och ett kubbspel i jurtan.

Boken som fångade mitt intresse var Axel Odelbergs Hertig Larson – Äventyrare, Missionär, Upptäckare, utgiven 2003. Den är en slags reportagebok som omsorgsfullt går igenom Frans August Larssons märkliga livsöde utifrån nedtecknade fakta, foton, brev och även kontakter med några människor som själva mött Larson. Jag sträckläste boken på plats, och har nu köpt ett eget begagnat exemplar på Bokbörsen. De fakta jag skriver ovan kommer alltså nästan uteslutande från denna utmärkta bok, och även någon bild. Men jag har också valt att illustrera med mina egna bilder från Mongoliet och Kina, i Hertig Larsons fotspår kan man säga: Urga (numera Ulaanbaatar), ett läger i Gobiöknen och Kinesiska muren.

Boken med Hertig Larson och Öndör Gongor på omslaget; en mongolisk man som mätte 2,36 meter.

Biblioteksjurtan i Red Rock Camp, Gobiöknen