Jag har skrivit det förut… Frankrike är knappast känt för sin vilda natur i första hand, så jag har gjort det till min lilla mission att visa en del av den natur som jag upplevt där!

I Provence finns Europas största kanjon, cirka 2 mil lång med upp till 700 meter höga kalkstensväggar, den djupaste delen mellan städerna Castellane och Moustiers-Sainte-Marie. Det går fint att åka bil utmed båda sidorna av kanjonen, på vägar som är slingriga men välunderhållna, och breda nog för möten. Ibland får man en flock tävlingscyklister framför sig, som susar fram i kurvorna med vadderade rumpor och dödsförakt. En annan adrenalinfylld grupp är bergsklättrarna med selar och säkerhetskrokar, som klättrar på de lodräta klippväggarna.

Vid kanjonens slut ligger Lac de Sainte Croix, som trots sitt högtidliga namn egentligen är en kraftverksdamm på 22 kvadratkilometer. Här kan vi som inte är fullt lika äventyrliga hyra kanoter eller trampbåtar, bada i sjön eller kanske gå en vandring.

De gånger jag har paddlat kanot har jag utgått från byn Quinson, som ligger en bit sydväst om Lac de Sainte Croix, och är utgångspunkten för Basses Gorges du Verdon, alltså den lägre kanjonen. Vattnet är ljuvligt turkosfärgat och förhållandevis kyligt, växtligheten är lummig och bergssidorna branta, vilket gör att det kan vara svårt att hitta ett bra ställe att gå i land för picknick. Det är populärt att paddla, och under högsäsong möter man svärmar med färgglada kanoter och högljudda ungdomar, men ju längre in i kanjonen man kommer, desto glesare blir det. Paddla på, så hittar du lugnet!

Quinson är ett litet samhälle med drygt 500 invånare, långt från huvudvägen. Ändå ståtar de med ett mycket imponerande museum om regionens förhistoriska tid, som inkluderar en utgrävd stenåldersgrotta. I grottan finns 400 000 år gamla spår av människor, och den sägs vara en av världens äldsta kända boställen för människor.

Under paddlingen såg vi spännande grottöppningar högt upp på klippkanterna. Vissa grottor var öppna att gå in i, efter en ansträngande klättring upp genom buskagen på sluttningen, men de största var igenmurade. Som skydd för grottan, som boställe under senare tid? Jag vet inte, men det kittlade fantasin!

Museets hemsida: Musée de préhistoire