Dmanisi – i historiens korsväg

Dmanisi – i historiens korsväg

Dmanisi är en fascinerande historisk plats i södra Georgien, cirka nio mil från Tbilisi och bara två mil från gränsen till Armenien. För att vara helt korrekt finns det faktiskt flera Dmanisi i området: en nutida stad, byn Patara Dmanisi; ”lilla Dmanisi” där vi bodde en natt under vår ridresa, och strax intill byn det historiska Dmanisi som detta handlar om, och som jag avser i texten framöver. Om man pratar om historiens vingslag, så är det snarare full historisk storm just här, men turisterna är fortfarande förhållandevis få.

I tidernas begynnelse, när den heta lavan från vulkanutbrott flöt i strömmar, bildades här en Y-korsning med en klippa mitt i strömmen. Detta blev en strategisk plats för handel och försvar, med överblick i alla riktningar. Vid den här korsvägen ligger Svarta havet i väster, Kaspiska havet i öster och Mellanöstern i söder. Katedralen Dmanisi Sioni byggdes redan på 500-talet och under kommande århundraden växte en hel medeltida stad med ett kungligt fort upp. Under Georgiens ”guldålder” på 1100-1200-talet pågick en omfattande handel, det fanns värdshus, badhus, kyrkor och moskéer, och en gren av Sidenvägen passerade förbi. Men… vid slutet av 1300-talet kom Timur Lenk och hans turk-mongoliska här förbi och invaderade och förstörde staden, och den hämtade sig aldrig.

Sidenvägen förresten… utan att ha funderat allt för mycket har jag nog föreställt mig den som EN väg. I själva verket var det ett nätverk av vägar, och vilken som valdes berodde på var det var oroligheter eller epidemier för tillfället.

Utsikt söderut

Utsikt österut, med katedralen

Visst är det spännande! Lavaströmmar, Sidenvägen och Timur Lenk. Men det blir ännu bättre! 1936 startade arkeologiska utgrävningar av den medeltida staden, och efter ett uppehåll fortsatte de än mer noggrant 1960. Arkeologerna fann bland annat runda gropar, som ska ha använts som en slags matkällare att förvara matvaror i, genom att fylla dem med is på vintern och försluta. När de grävde sig ner i botten på dessa hittade de rester av förhistoriska djur, och 1991 hittades även rester av förhistoriska människor; skallar som har fastställts vara 1,8 miljoner år gamla. Det här ställde den arkeologiska vetenskapen på ända, för före dess trodde man att den mänskliga arten lämnade den afrikanska kontinenten först för en miljon år sedan. Nu fick Homo erectus georgicus tjäna in 800 000 år i historien.

Medeltida kylskåp

Utgrävningar

Vi besökte fortet på klippans topp och ett spännande ”badrum” i en medeltida ruin, och var inne i katedralen som är helt intakt och bemannad av flera präster. Sedan gick vi ner till en övertäckt brant gångtunnel ned till floden, bred nog för att två åsnor kunde mötas, och förmodligen byggd för att kunna få tillgång till vatten vid belägring. Sist avslutade vi med en rundvandring i området med den arkeologiska utgrävningen, där vi såg en informativ film om arbetet och fynden. Det som gjorde mest intryck var att det tog åtta år mellan det första skall-fyndet och nummer två och tre. Vilket överjordiskt tålamod en arkeolog måste ha! Men å andra sidan, vad är åtta år jämfört med åtta hundratusen år?

Hemsida: Dmanisi 

Katedralen Dmanisi Sioni

Hemligt gömställe i ofredstid

Den här utflykten blev lite sporadiskt dokumenterad, för på hemvägen upptäckte jag att det varit glapp i minneskortet och att bara några få foton hade tagits. Min lilla kompaktkamera höll på att falla isär, efter att ha skakat runt i min midjeväska under de våldsamma ritterna! Jag fick bokstavligen plåstra om den, och sedan dess har den fungerat. Och jag har skrapat ihop de Dmanisi-bilder jag har!

”Här sitter jag och låtsas vara ett löv!”

Gammal lada utanför byn

2019-01-25T10:34:22+00:0020 jan 2019|0 kommentarer

Lämna en kommentar