När jag tar färjan till Helsingör så infinner sig känslan genast; jag har lämnat Sverige och är utomlands! Tidigare gånger har jag alltid stannat i Louisiana eller Köpenhamn, eller så har Danmark varit en transitsträcka till eller från Europa, men denna gång ska jag verkligen besöka några utvalda platser i Danmark. Jag kunde inte ha valt en bättre tid. Försommaren bjuder på blommande körsbärs- och äppleträd, hägg och syren, kryddat med tulpaner, magnolia och rhododendron, allt mot en fond av lysande gula rapsfält och nyutsprungen bokskog. Värmen har gjort att all växtlighet fullkomligt har exploderat, och det är överjordiskt bedårande.

Som skandinaviska grannar är Sverige och Danmark både lika och olika, men vårt sydliga grannland är tillräckligt annorlunda för att en resa dit ska kännas lite exotisk. Ta till exempel husen. Korsvirkeshus med halmtak är mycket vanligt, vanligare än jag trott. Ibland lite sneda och vinda, och uppenbarligen med låg takhöjd, men ingen har kommit på tanken att sätta in perspektivfönster eller bygga på en våning. I många mindre samhällen som jag passerar finns en Kro mitt i byn. Kanske serveras det pizza i några, men byggnaderna är gamla och gedigna och lever upp till sin tradition som byns samlingspunkt.

Ett utbyggt vägnät av cykelbanor avskilda från bilkörbanan, fantastiskt! Ja, det är kortare avstånd i Danmark och oftast mer flackt landskap, och cykeln är ett reellt och flitigt använt transportmedel.  Vi bilister får snurra runt i rondeller, galet många rondeller, men fördelen är att man kan snurra ett extra varv under tiden som man funderar på vilken avfart som är den rätta.

Så mycket vatten överallt! Danmark består ju av en halvö och massor av öar, och det är otroligt vackert, men också lite kostsamt för en bilresenär. Tre färjeturer (Helsingborg-Helsingör och Spodsbjerg-Tårs) och en broavgift (bron över Stora Bält) går på nästan 1500 kronor sammanlagt. Men fint är det, och antalet gratisbroar är många.

Danskarna själva är väldigt trevliga och hjälpsamma. Vid något tidigare tillfälle har jag upplevt en viss irritation över trögfattade svenskar, men denna gång möter jag idel glada miner, trots att jag fortfarande är lite trögfattad. Det är det där med språket. Att läsa går bra, men i det talade språket verkar de ha rationaliserat bort alla konsonanter, och det blir lite av en gissningslek att hänga med i svängarna. Det bär mig emot att prata engelska med skandinaviska grannar, även om jag hör flera andra svenskar som använder sig av den livlinan, och även danskar som går över till engelska, trötta på missförstånd över finurligheter som halvfjerds och halvfems. Annars är det ofta lite smålustigt med språkskillnader; som att äta frukost till lunch, och att hundar ska hållas ”i snor”!

Jag återkommer till resmålen, som var slotten Fredensborg, Frederiksborg, Egeskov och Liselund, Möns klint och Louisiana. Danmark, du är verkligen dejlig!