Jag önskar God Jul till alla, och återanvänder en liten text med många år på nacken, om den gång jag träffade på en äkta tomte!

I den mörka decemberkvällen lyser ett svagt ljussken från trädgårdens bortersta hörn. Vad kan det vara? Jag närmar mig med tveksamma steg. Inne i växthuset sitter en tomte på en upp och nedvänd lerkruka, med ett stearinljus och en flaska Absolut bredvid sig och en kupévärmare som surrar på högsta effekt.
Det var precis så som de beskrivits i sagorna. Den svenska gårdstomten, en knapp meter hög, med grå kläder, trätofflor och röd luva.
”Ursäkta, hur står det till?” frågar jag.
”Det är åt helvete” snörvlar tomten. ”Jag ger upp. Hur ska man kunna få den rätta julstämningen i det här vädret? Hur lätt tror du det är att dra runt en släde på vattensjuka gräsmattor? Det är den förbaskade växthuseffekten… Förresten har man gått och blivit utbränd också. Så som brottsligheten har ökat så har en tomte inte en hederlig chans att bevaka hela området. Vi får väl ta hjälp av Securitas…”
”Men tomten är ju efterlängtad och uppskattad så här till jul” tröstar jag.
”Ha! Förr om åren kunde man i alla fall få en tallrik gröt på julafton. Nu för tiden får man rota i soppåsar med räkskal, eller slåss med katten om en tallrik Whiskas… Julfirarna har fullt upp med att slita upp paketer med dyrbart innehåll. Och vi är bortmotade av den amerikanske vulgo-tomten. Det finns ingen känsla för det genuina…”
Tomten suckar djupt och tar en slurk ur flaskan. Innehållet sjunker i samma takt som hans humör. Det här var illa. Jag gör ett försök till att muntra upp honom.
”I vår familj älskar vi julen och traditionerna. Jag lovar att du ska få smaka både skinka och köttbullar på julafton, om du vill fortsätta att vara tomte här.”
Tomten kikar misstroget på mig under luvan. Sedan plockade han upp en iPad bakom lerkrukan. Han förklarar lite generat: ”Man måste ju hänga med sin tid. Det var hopplöst att hålla reda på kundkretsen. I den här har jag både inbyggd GPS, kundregister och mötesbokningar. Ska se vad jag har för uppgifter om er. Hmm… höga siffror på både sammanhållning och julglädje. Traditionsenligt julbord. En något osund fixering vid julklapparna, men ändå en civiliserad hållning till själva öppningsceremonin. Lika högt utslag på givandets glädje som på mottagandets. Pluspoäng för förekomsten av julklappsrim och sällskapsspel. TV-tittandet försumbart.”
Tomten tittar upp igen och lyser upp något. ”Det här ser ju ganska bra ut! Säkert att ni inte har några tankar på att byta ut julmusten mot Coca Cola eller att tillbringa julen på Teneriffa!?”
”Aldrig i livet, Tomten” försäkrar jag. ”I vår familj behåller vi traditionerna och barndomens förväntan inför julen hela livet.”
”Saliga äro de som behåller sitt barnasinne, ty de skola känna äkta julglädje” sa tomten, snyter sig i sin ena tumvante samtidigt som han sträcker fram den andra för att ta min hand. ”Vi kör väl ett år till då. Men du, ett par schyssta Tretorn gummistövlar skulle göra livet enklare för en stackars tomte.”
”Skriv en önskelista”, säger jag och blinkar till honom.

snögubbe från Moskva

Jurta från Kirgizistan

Drake från Krakow

Kula från London